2012

Nu har jag inget exakt datum på detta som hänt, men vem bryr sig egentligen?

Det var ialla fall en dag då det inte var någon fotboll alls, och jag jobbade dag!

När jag gick från jobbet var jag glad!   

Härligt att ha familjen samlad runt middagsbordet, då ska jag göra korvstroganoff för det gillar vi alla.

Väl vid matbordet så ber jag Jennifer att inte "knappa" på mobilen utan äta och umgås med oss andra i stället.

Hon gjorde tack och lov som jag sa utan bråk. 

Ännu en sak jag kände mig glad över!

Min lycka grusades igen, på en tiondels sekund kändes det som...

Tom såg att Jennifer hade en spricka i skärmen på sin mobil som (HAN) köpt åt henne i julklapp!!!

Det blev ett jävla liv med gap och skrik om hur oaktsam hon är med ALLT.

Jag försökte att säga ifrån till Tom, att han skulle lugna ner sig för att skydda min älskade unge   

Det skulle jag inte ha gjort! 

ELLER JO FÖR I HELVETE!!! ALLT FÖR MINA BARN!

Han vände all sin vrede mot mig...

Sa att det är klart att jag inte bryr mig om sprickan i mobilen för den har ju HAN betalat...

Jo klart att HAN har betalat den, HAN betalar ju ALLT! Allrahelst allt som är dyrt!

Om han kunde ana hur less jag är på att höra detta!

Jag trodde att VI var en familj?!?

Hans pengar är HANS! Mina pengar går åt till räkningar och mat, samt kläder till barnen, tvättmedel, sköljmedel och mediciner till Jennifer...

I nästa vända skriker han: Vet ni vad mina högsta önskan är?!?

Jag och ungarna tittade på varandra och sedan på Tom för att få veta hans högsta önskan...

Han skriker: det är att jag ska dö! Så får vi se hur länge ni klarar er då?? Det kommer bara att ta 1-2 månader och sedan bor ni på gatan i en låda!

Öööhh va??? Vad faan säger han? Är han inte riktigt klok? Hur i helvete kan han säga så inför sina barn?

Det bevisar ju hur jäkla dum i skallen han faktiskt är!

Nåväl, han reste sig ifrån från bordet och gick upp och in i sovrummet, drog igen dörren med en smäll!

Jag i min tur sa till ungarna att de skulle förbereda sig på en skilsmässa för jag orkar inte ta mer skit av honom längre!

Och precis då spelades låten: Starkare med Sara Löfgren, min favorit låt och som jag alltid lyssnar på för att påminna mig själv om att jag kommer att klara mig utan honom, att jag en dag faktiskt kommer att få vara lycklig igen!

Förnedrad av hans ord om att jag inte har några pengar och hur värdelös han tycker att jag är

kände jag att nu får det tamejfaan vara NOG!

2012-06-23

Midsommarafton är en sån där dag då man åtminstonde kunde få önska att man var lycklig...

Detta år började den halv om halvt med lugn och ro... Vi skulle hjälpa till på campingen med diverse saker, och det var ju trevligt... Dagen fortlöpte och det fanns massor att göra så jag såg inte till Tom så mycket..

När det väl var dags att resa midsommarstången var det givetvis stor folksamling...

Laban fick "spelet" och skulle fram till allt och alla, han var stöddig mot en annan hund så att Tom fick gå bort med honom en bit.

Jag sökte upp Tom och Laban efter en stund och Tom var givetvis fly förbannad och menade på att det bara var han som tog hand om hunden... Han sa till och med att han skulle avliva honom då vi kom hem. (Vem bryr sig?!?)

Snäll? som jag är? sa jag till honom att: ge mig hunden så kan jag gå till husvagnen med honom, han sa NEJ!

Jag sa: Okej, men kom ihåg att jag erbjöd mig att ta honom.

Är återigen trött på att få skit för att HAN har skaffat hund.   

Jag lämnade han och hunden, gick och satte mig utanför Camping receptionen, jag kände mig så ledsen och besviken!!!

  Ringde min mamma   

Fick veta att min morfar var inlagd på HS intensiv. Blodförgiftning, njurpaj, UVI och vätskefyllda lungsäckar...

Det är ILLA och jag ville bara HEM!!!!

Mamma och jag pratade en stund och jag berättade vad som hänt, till och med morsan tycker att han beter sig illa!

När samtalet var klart gick jag tillbaka till husvagnen med sorgsna steg...

När jag är framme kläcker Tom ur sig: - Vad är du så jävla sur för, nu igen?

Jag tittade på honom med trötta, ledsna ögon och berättade att min morfar låg på HS...

Då säger Tom: - Ja men det har han ju gjort i flera år till och från.

Jag bara tittade på honom och bad honom att gå därifrån, jag orkar inte prata med honom än mindre se honom!

Jag undrar hur man kan vara så känslokall och elak när ens egen fru är ledsen och sårbar?

Åren dom gick och Linus blev en förståndig liten pojk, han uppfostrades till att vara ödmjuk, snäll och med egna åsikter.

Allt var inte alltid en frid och fröjd, men det är ju så att få barn. Man har sina med och motgångar.

Att vara mamma är inte den lättaste uppgiften här i världen, men fasiken vad kul vi hade!

Jag minns ett mycket lyckligt minne, det var mycket bus och Linus var en glad unge med glimten i ögonen.

Vi var på väg hem från Gotland, vi hade bokat en hytt för Linus var bara dryga året och vi åkte hem på natten.

Tom var uppe bland de andra vuxna medans jag och Linus var i hytten, jag skulle försöka få honom att sova.

Linus satt på min mage och höll på å grejade med sina nappar...

Jag snodde nappen ifrån honom stoppade den i munnen med "tutten" utåt och blåste iväg den med en väldig fart.

Linus han kiknade av skratt.... Man kunde hålla på i en evighet och han lessnade aldrig.

Oj som jag saknar den tiden!!! Då var han bara min gosse, jag var hans allt!

Men, det  är längesen nu och saker och ting har förändrats markant!

Urd, Verdandi och Skuld är namnen på de tre som sitter vid Yggdrasils rötter och spinner världens öde.I den ordningen står de fördet förflutna, det nuvarande och det kommande.Varje människa tilldelas vid födseln sitt livsöde av nornorna.