8/3 - 2012
Såna här saker hände ofta hemma hos oss...

Tom och Linus skulle åka bort över helgen... Så jag och Jennifer skulle vara själva hemma och få rå om varandra lite
Tom började leta efter sina hörlurar till sin telefon, Jennifer hade lånat dom och visste inte var hon gjort av dom - jag tror att hunden har tuggat sönder dom :(

Osämjan hemma var ett faktum - IGEN!

Jennifer hon sökte och sökte efter dessa hörlurar.... Tom han hånade och hånade, trots att han såg att hon inte hittat dom frågade han gång på gång: har du hittat dom?
Jennifer var ledsen och förstörd..
Jag försökte som vanligt lugna Tom, vilket resulterade i att vi blev osams....

Jag hade tidigare i veckan bett Tom om pengar då mina gått åt till räkningar - i vanlig ordning....

Han började som vanligt att gapa och skrika om mitt rökande och om delad ekonomi...
Helt otroligt att han skriker så inför våra barn?!?

Linus tog på sig sina skor och gick till ungdomsgården, Jennifer gick upp på sitt rum och jag gick ut med HANS hund.

I mitt "stilla sinne" började jag räkna i skallen (jag kan inte räkna, dyskalkyli)

Delad ekonomi?!? - jag kan inte bo kvar i huset... SKÖNT!
Tänkte att jag måste ringa min underbara mamma och be om hjälp för att ta fram inkomster och utgifter för att sedan räkna ihop allt....

Under min promenad växte beslutet återigen fram: Jag vill inte leva ihop med denna man. Han gör mig inte lycklig.... Bara osäker, ledsen och matt av förtvivlan!

Mitt i all sorg började jag plötsligt att tokskratta... Ty - Jag har ingen hund, kanin, massa bilar och så vidare...
Han den jävla IDIOTEN kan stå kvar där med ALLT som är HANS!
Så ska vi sedan se vem det är som bor i en lopplåda som han så fint säger att jag och ungarna skulle göra om det hände honom något!

Ännu en tanke seglar förbi....
Hur faan kan man uttrycka sig så inför sina barn?

20110916

Som ni ser är detta några år sedan... Jag har skrivit endel genom åren som gått, resten har jag försökt att lagra inom mig..

Jag jobbar heltid, dagar, kvällar och helger.

Jag tjänar inte direkt bra, men jag gillar mitt arbete... Oftast ialla fall.

När jag jobbar helg sover jag hos Carro som jag inte var så bra vän med ifrån början, men vi hittade varandra och det är jag väldigt glad över!

Det känns TOPPEN att äntligen ha hittat någon med samma värderingar på just vänskapen. Att ha någon man kan lita på när livet känns tungt och jobbigt.

En person som faktiskt bryr sig, som faktiskt förstår att jag 9 av 10 gånger har så jävla ont i kroppen att jag håller på att gå åt!

Jag är 39 år, varit sambo i 19 år och gift i 2 år... Hur ofta fattar han att jag har ont?!?

Hur ofta bryr han sig?

Jag försöker vara snäll och gullig. Jag försöker vara en BRA mamma, fru, familjemedlem.

Jag tvättar och plockar. Jag åker till läkare, går på föräldrarmöten, utvecklingssamtal...

Men ändå prioriterar jag INTE familjen.

FÖR ATT JAG: Sover hos Carro när jag jobbar helg, vi sitter då en stund på hennes balkong och pratar om livet i allmänhet.

FÖR ATT JAG: Ska på kräftskiva med arbetskamraterna, åka på kryssning med arbetskamraterna. Jag ser det som ett stort plus att göra roliga saker med mina vänner. För jag har hittat en hel del nya vänner då jag blev omplacerad.

Jag röker - han dricker öl - hans pappa betalar ölen....

Hur har jag råd att röka, åka till Åland om jag inte har pengar till att köpa hem mat?!?

Jag håller i smyckespartyn - det är bland det roligaste jag vet! Det blir tid ifrån familjen. Enligt Tom: INTE BRA!

Jag älskar att starta graveringsmaskinen och gravera glas och speglar - jag har hittat en hobby   Detta gör mig GLAD!

Den låter för mycket och förjävligt enligt Tom.

Helger hemma med familjen - Jennifer håller mest på med sin dator, Millan är alltid här! Kul för Jennifer, de är bästa vänner! Jennifer är snart 14 år.

Linus - Han är ute och kör moppe, umgås med sina kompisar, går på fester. Kommer hem full och spyr....

Jag - tar hand om honom!!! Tom ligger kvar i sängen och skäller på honom dagen efter. Linus är 17 år.

Hur kommer det att bli när han fyller 18 och blir myndig? Vill han ha mig / Tom i sitt liv då?

Tom - Tittar på TV, oftast fotboll. Han säger att det är han sätt att koppla av. Det kan jag förstå att han behöver då han arbetar natt, kör barn fram och tillbaka på fotbollsträningar. Han till och med tränar dom! - Jag anser att det är hans val - hans intresse! Han sa att han INTE skulle träna barnen då de bytte klubbar och ändå blev det så! Är det mitt fel?

Jag - Sitter i köket vid bordet - pillar med något eget, plockar och hänger tvätt, sitter vid datorn.

Mitt intresse är INTE att sitta och glo på fotboll!! Jag tycker att det är tråkigt och när det går många matcher på TV:n håller jag mig hellre undan för att slippa bli irriterad - MITT VAL! Jag gnäller inte, ibland frågar jag om vi kan se något annat och 9 av 10 gånger blir det ett NEJ! Han ska se på fotboll. Så, okej gör det!

Jag gick alltid till veterinären med Rio, den sista tiden av hans liv gick Tom och barnen ut med honom mer än mig. Jag märkte när han mådde dåligt och gick då till veterinären. Jag gick och avlivade honom - tack och lov följde min mamma med, annars hade jag stått där ensam. Cassie tog jag hem, stackars krake. Vilket jävla liv hon måste ha haft! Jag gick själv och avlivade henne.. Dessa saker är som självskrivet att jag ska göra, därför vill jag inte ha en ny hund! Men de vill de andra.. Så om 5 veckor kommer Laban, ack så bedårande liten valp! Jag kommer att älska honom också! Och det kommer att bli JAG som får gå till veterinären men honom också.

Motala - Jaa det är kul å träffa alla kompisar. MEN, jag vill göra något ANNAT på MIN semester! Nästa år åker jag INTE dit!

Tom blev skitsur över det!

Jag - betalar räkningarna varje månad - gör så att jag får ont i magen, mår illa, blir nervös och inte vill vara hemma.

JAG HATAR DET! Bråk och tjafs om pengar varenda gång - JAG HATAR DET!

Får alltid frågan - Var gör du av alla pengar och jag har samma svar varenda gång: Jag vet inte?? Men, jag har ALDRIG ställt honom den frågan! Skulle ALDRIG falla mig in!!

Vad jag än gör, så gör jag fel!

Jag är så trött och less i allmänhet på livet. Det är inte så att jag vill dö, jag vill leva, vara lycklig och göra roliga saker, njuta av livet, umgås med mina vänner utan att känna mig skyldig, eller att jag gör fel på alla sätt och vis!

Ena gången säger han - Jag älskar dig, jag är stolt över dig.. Nästa gång vänder ALLT och jag är inte vatten värd!

Detta är påfrestande för mitt psyke och välbefinnande och jag vet inte om jag orkar / vill leva så här längre?

När du betalade resan till Lanzarote för mig och Jennifer så lät det så här: Så klart att ni ska åka!

<när vi kommit hem och det gått ett tag fick jag det kastat i ansiktet på flera olika sätt.

Jag vågar inte ta emot någon snällhet av dig längre, för jag  vet att bakom hörnet väntar en elakhet som jag inte längre står ut med.

Jag tror faktiskt att kärleken till dig har tagit slut! Om du själv har dödat den eller om VI tillsammans dödat det som vi en gång hade tillsammans vet jag inte? Det krävs trots allt TVÅ personer för att åstadkomma ett förhållande, oavsett om det fungerar eller inte. Jag skyller INGET på Tom, det är inte bara hans fel, tror jag?

Min fråga är ändå: Hur kan man säga att man älskar någon som hela tiden gör fel? Hur kan man vilja leva ihop med den människan? Är man bekväm, rädd för att bli ensam?

Jag behöver hjälp för jag orkar INTE mer!