Vi träffades i ett idrottssammanhang du och jag. Jag minns att jag tyckte du var rolig och "stor i käften".... Du hade humor och var glad och lite sådär härligt tokig :)Jag blev kär, galet kär! Allt gick fort, kanske för fort? Men, jag antar att det är så det är när man blir kär?Vi började dejta och sedan umgicks vi mer och mer...Jag var mest hos dig eftersom att jag bodde hemma hos mina föräldrar. Jag minns att du var snäll och kärleksfull, men jag minns också att du precis som jag hade ett jävla humör. Här startar nu det som gör så förbannat ont och det som gör att jag inte förstår mig på mig själv.Jag hade varit och handlat ingredienser för att laga mat till oss, jag kände mig lycklig... När jag kommer hem från affären möts jag av en förbannad pojkvän, (vi kan kalla honom Tom)Det är 21 år sedan så jag minns faktiskt inte varför Tom var arg, det jag minns är att vi hamnade i en konflikt där han blev så förbannad att han slog påsen med matvaror ur handen på mig så alla glasburkar gick i kras...Jag kommer ihåg rädslan som om det var igår detta hände, och jag fattar än idag varför jag inte lämnade honom där och då? Men det är väl som min vän sa till mig: Det är så kärleken är, är man kär så stannar man trotts en konflikt.

Urd, Verdandi och Skuld är namnen på de tre som sitter vid Yggdrasils rötter och spinner världens öde.I den ordningen står de fördet förflutna, det nuvarande och det kommande.Varje människa tilldelas vid födseln sitt livsöde av nornorna.